Att möblera inkluderande kontor handlar om mer än möbler och färger. Det finns inga neutrala rum – precis som det inte finns neutralt språk eller neutrala kläder. Varje arbetsplats bär på normer om vem som hör hemma.

Under en föreläsning för Företagarna Umeå och IKEA lyfte vi fram tre framgångsfaktorer som vi ser när vi gör våra normvandringar.

Att inreda och möblera en arbetsmiljö är ett identitetsarbete, men också ett inkluderingsarbete. Även en ogenomtänkt miljö sätter ramar för arbetet och umgänget – och den gynnar vissa och missgynnar andra. Det handlar om allt från vilka bilder som hänger på väggarna till om det finns ett avskilt rum att hålla ett samtal i, om det finns bönerum eller omklädningsrum som fungerar för fler kroppar och identiteter.

Det är lätt att nöja sig. En medarbetarundersökning som visar att 9 av 10 trivs är ju bra – men om ni vill bygga en inkluderande arbetsplats behöver ni våga lyssna på skavet. Vi behöver ha stora öron och lyssna på den där tionde personen. Det är i marginalerna vi hittar utvecklingspotentialen.

Återhämtning är en del av jobbet, inte något vi förtjänar. Många av oss behöver kunna mjuksitta en stund, ladda om och hämta andan – det ska vara ett självklart inslag i vardagen. När platser för återhämtning saknas skickar miljön ett budskap om att vila inte hör hemma här, vilket påverkar hur personalen tar rast, interagerar och mår på jobbet. 

Den som vill möblera inkluderande kontor behöver  granska sin miljö med normkritiska glasögon. Vi har utvecklat en omfattande checklista – vår normvandring. Med den granskar vi miljöer som redan finns – men vi arbetar också proaktivt i planeringen av nya miljöer, gärna tillsammans med IKEA.

Vi tittar på vad som syns och vad som saknas: vilka kroppar, erfarenheter och livssituationer är miljön designad för? Vilka beteenden uppmuntrar miljön till?