Skip to main content

Etikett: Arbetsplatskultur

Normskav – En mikrokurs om skaviga normer på arbetsplatsen

Ny mikrokurs om skaviga normer

Våra mikrokurser består som bekant av en video på 5 till 7 minuter som introducerar ämnet, och ett kundanpassat arbetsblad med diskussionsövningar. 

Normskav är den första av våra många mikrokurser, och den grundkurs vi rekommenderar våra kunder att kombinera med andra mer specifika kurser.

I kursen ger vi arbetslaget tillfälle att reflektera sig själva och sina arbetsplatser: Vilka erfarenheter har jag av att vara innanför och utför normen på arbetsplatser, och i samhället? Och hur kan jag använda dessa erfarenheter för att inkludera andra?

– Linn Eckeskog, Vkna

Linn Eckeskog

Konsult och fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap

Fler artiklar av Linn


Fortsätt läsa

5 tips för en hållbar möteskultur

5 tips för en hållbar möteskultur

Kommer du sitta i ett möte idag? Då har jag fem tips till dig.

Har du tänkt på att vi kan hålla möten nästan exakt hur vi vill? Ändå ser de flesta möten precis likadana ut:

  1. Vi sitter ner
  2. Vi pratar länge, och
  3. Vi tröttar ut våra hjärnor

Vi behöver reformera svensk möteskultur för allas skull – men framför allt med hänsyn till alla som lever med sviterna av utmattning. Och det vi gör för rummets tröttaste hjärnor kommer också gynna rummets piggaste.

Bilder på Susan Sontag och Linn Eckeskog.

Den senaste tiden har jag gjort något som som jag förstått bryter mötesnormer: Jag har börjat planera in ensamma pauser under möten. Korta ensamma promenader. Jag har också inlett möten med att förklara hur och varför. En nyckel för mig är att inte låta pausen slukas upp av samtal – hur trevligt det än är.

I början kände jag mig krånglig, men responsen från kunder och samarbetspartners är den motsatta: ”Jag har aldrig träffa någon som har gjort så här förut. Det är lite inspirerande.”

Först när man bryter mot normer blir man varse exakt hur hårt de sitter. Så, här är mina fem tips för inkluderande och pigga möten:

1. Säg inte: ”Visst klarar vi oss utan paus så att alla kan gå hem lite tidigare?” Då sätter du normen och lägger över ansvaret för att sätta gränser på den som har minst ork i rummet.

2. Lär dig att tyda dina kollegors blickar och energinivåer. Föreslå en paus när någon börjar se trött ut.

3. Planera in pauser i förväg och klargör när pauserna kommer och vad du kommer göra under pausen.

4. Fundera på om ni prompt måste sitta ner vid ett bord. Behövs verkligen datorn eller kan ni promenera istället?

5. Håll möten korta och fokuserade. Med vilka beslut eller insikter ska ni lämna mötet?

– Linn Eckeskog, Vkna

Linn Eckeskog

Konsult och fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap

Fler artiklar av Linn


Fortsätt läsa

Vem vill jobba på en arbetsplats där pepp är den enda känsla som får ta plats?

Vem vill jobba på en arbetsplats där pepp är den enda känsla som får ta plats?

I höstas skrev jag att våra idéer om professionalitet är förstelnade och maskulina. Det var en spontan ström av tankar som – av min inkorg att döma – erbjöd tröst eller igenkänning åt yrkeskvinnor som försöker leva upp till motstridiga krav i vardagen.

Senast häromveckan såg jag en chef på LinkedIn betona vikten av att hålla stämningen på topp på jobbet, att inte ta med sig bekymren hemifrån.

Visst, vi är varandras arbetsmiljö och vi ger varandra energi, men vi är också människor. Människor som stressar till förskolehämtningar, får skyhöga elräkningar, har dementa föräldrar eller partners, får missfall, väntar på diagnoser, förälskar oss, har barn i evighetskö till BUP, tränar inför viktiga lopp, renoverar våra drömhus, blir lämnade. Lämnar. Vi är människor.

Jag tänker på alla historier jag fått från kvinnor i min omgivning som anstränger sig för att leva upp till bilden av ”den unga peppade tjejen”. En vän fick på ett medarbetarsamtal höra av sin chef att: ”När jag anställde dig trodde jag att du skulle vara ett energiknippe här på kontoret, men så har det ju inte blivit.”

Hade han varit en annan slags chef hade han vetat att hon var gravid och under de senaste åtta veckorna kräkts flera gånger om dagen.

Det är ingen liten rollprestation att i hemmet leva upp till förväntningar om moderlighet – i kombination med projektledarens effektivitet – och att på jobbet iscensätta en traditionell idé om professionalitet där privatlivet inte får ta minsta utrymme.

Hemmet, livet, sorgerna och glädjeämnena sipprar genom gränser mellan fritid och arbete. Det är naivt och kontraproduktivt att utgå från att det går att fullständigt separera dessa rum. Frågan är om det alls är eftersträvansvärt?

Det GÅR att framträda som mångfacetterad och hel människa, även som ledare, utan att vara gränslöst självutlämnande. Det är bara en form av ledarskap som kräver mer självkännedom och reflektionsförmåga än den traditionella, snäva ledarrollen.

Om du som ledare inte visar dig mänsklig kommer inte heller dina medarbetare våga visa sig som de komplexa människor de är. Och när människor inte kan vara sig själva på jobbet, då har du problem.

– Linn Eckeskog, Vkna

Bild på ett tangentbord.

Linn Eckeskog

Konsult och fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap

Fler artiklar av Linn


Fortsätt läsa